Har inte varken tänkt dra in privatlivet på bloggen eller börja gnälla över saker och ting, men nu ska vi få det överstökat och börja se framåt. Som jag sa senaste blogginlägg så finns det en hel del man inte kan förutse eller påverka, händelser som gör att man börjar känna det som att trampa i dy och inte kunna ta sig upp. Alla är vi väl där ibland tills insikten och styrkan kommer tillbaka och dyn börjar kännas lite fastare. Då känner man sig extra tacksam över att det finns nån som orka vara bollplank (Tack familjen och bästa arbetskamraten H) Är det nån som kikar in här och känner sig i samma situation vill jag bara säga, när man med det förstånd man fått, gjort vad man kunnat i livets olika skeden, då får man lägga problemen i större och starkare händer, annars tror jag att man med sitt ältande nöter upp både sig själv och andra:) GNÄLL, GNÄLl, GNÄll, GNäll, Gnäll, gnäll....
Nu byter vi skiva!
Kära vänner, snart går vi in i Adventstiden. Må vi kunna ta till oss budskapet om kärlek och föra det vidare till varandra. Inte är ju livet här alltid en dans på rosor (fastän man arbetar i en trädgård...)
så nog behöver vi alla mötas av leenden och uppmuntran.
Själv tycker jag att vi har det riktigt mysigt i vår butik (i dag kom det varor från Interiörhuset, härliga saker). Kom gärna in och kolla, jag ska försöka komma ihåg att möta dig med ett leende!
 |
| Ännu sover alla små tomtar, men snart börjar de krypa ut ur vråna! |
Alla är vi ju "bara" trots allt människor, ibland går det uppåt och ibland väldigt neeer...Det är i dessa "nerestunder" tycker jag som man ändå inser vad som verkligen betyder något ...sådär på riktigt. Det är tillåtet att gnälla ibland, och från och med nu önskar jag dig "lättare stunder"...och på dig syns det ALDRIG att det är en sämre stund, för du orkar ju alltid ändå åtminstone se glad ut. PS. är nog på väg dit...:)
SvaraRaderaTack, Petra, för sanning, uppmuntran och insikt! Ljus och värme till dig i höstmörkret:)
RaderaStina